Jag brukar kunna se allt från den positiva sidan i mitt liv, har varit min barriär som skyddat mig, igår kväll var det så att den barriären revs.
Orken att bråka finns inte. På avdelningen där jag ligger jobbar dom efter ett program som heter Eras med patienterna. Några saker det går ut på är att man ska komma igång så fort som möjligt efter en operation och klara av så mycket som möjligt själv, sitta i allrummet och äta maten, vara uppe och röra sig så mycket som möjligt, dricka massa näringsdrycker och många fler saker. Ett bra sätt att komma igång tycker jag som provat många av deras system. Just de där att komma upp och få igång lungerna, allt släm kommer och musklerna mår bra av det. Men för att orka det efter en operation som denna så man smärtis in i blodet, smärtan är en som kommer och går både i rumpan där det är en mer pulserande smärta och nedre delen av magen, urinblåsa, äggstockar kvinnodelen där smärtan känns som en kniv som huggs och vrids om. Jag har blivit bra behandlad mot smärtan som gjort att jag kunnat bara uppe så mycket som jag varit. Men efter en dag så är man rätt trött och värken blir mer påtaglig.
Hör av mig när jag ligger i sängen och får smärtstillande, de brukar ta ett tag innan den börjar värka, den hjälpte lite men ej så värken gick att hantera, ringer igen och fick frågan om jag kunde stå ut 30 min, dum som jag är lyssnade på honom och andades igenom smärtan, när jag får riktigt ont så försvinner jag in i någon skyddsbubbla, började känna mig illamående, börjar kräkas och fick ännu mer ont av att man tar i ganska mycket, men ingen kom som dom lovat, ringer på klockan, trött utmattad, tårar som står åt alla håll och helt kräkig. Syster tog påsen gav mig en ny och lite papper och gick. Ok tänkte jag hon är väl på väg för att hämta smärtlindrande? Börjar kräkas igen men ingen kommer. Smärtan jag har nu går inte att beskriva, ringe på den röda knappen och syster kommer. Berättar hur jag mår, får något smärtstillande i droppform sim inte märktes, ringde igen och berättade hur jag mådde, fick lite i min infart i halsen de hjälpte lite men inte så jag kunde somna. Nu var min ork helt slut, orkar inte ringa en gång till på en som inte frågat något om smärtan, var den är hur mycket mm, men jag måste få sova, Ringde en gång till och hon kom, berättade hur jag mådde och svartet jag fick, vad vill du att jag ska göra??? Då kände jag, nä nu vill jag hem, behöver kärlek, började fundera om det var mig som det var fel på? Vad har jag gjort för fel, tillslut bad jag om en verktablett och sömntablett, till slut somnade jag från värken runt 04.00
På morgonen var det bättre med smärtan men kände mig så misslyckad, nerstämd, inte hungrig. Ville inte gå upp från sängen.
Ronden gick runt, fick träffa läkaren som opererat mig. Berättade om mina smärtor och de bestämde att jag skulle få träffa en smärtläkare och så skulle jag på en rönken. Dum som jag är så tänkte jag klara av smärtan själv, vill inte känna mig så förnedrad igen utav av trycka på knappen, de gick men då om man låg helt stilla i sängen.
Fick ett oväntat besök av Ylva, och jag lovar att det behövdes. Kände att livsglädjen kom tillbaka, såååå skönt att få le igen, berättade om allt som hade hänt, skönt att dela med sig med en som vet hur man känner sig. Tack underbara Ylva för ditt spontana besök, de behövdes!!!!!

Dom plockade bort min kateter idag, har haft lite svårt att få igång kissandet efter operationen men kanske inte så konstigt. Under dagen nu har jag försökt kissa ett antal gånger med utan resultat.
Sedan kom han smärtläkaren som vände allt. Han sätt sig ner och lyssnade tog sig tid, han berättade om olika smärtor, ställde frågor när, var och hur mina smärtor kommer. Han blev skrämd hur dom hade behandlat mina smärtor som luft. Han berättade att jag hade tydligen 2 sorters smärtor en nervsmärtor och den andra kom jag inte ihåg, han berättade vikten med att bli smärtlindrande rätt så jag inte skulle få fantomsmärtor i rumpan, kan skulle ta det med personalen, berätta vilken behandlingen jag skulle ha. Fick en förlåtelse av den första syster som bad mig vänta, fick en förklaring att han hade bett nattsköteskan att gå in och kolla till om smärtorna blivit bättre eller sämre men det hade hon skitit i.

Nu ligger jag här och fått rätt smärtlindring och kisseriet har kommit igång, om man har smärtor så kunde det vara så att jag tydligen gick och spände mina kiss muskler så när jag skulle kissa kunde jag inte koppla av dom. Så ni anar inte hur skönt det är att kunna kissa, slippa ha en sprängfull blåsa.

Sedan kom det ett blombud

Med en underbar text som gjorde att jag känner mig mycket starkare igen, jag är ingen som drar huvudet in i skalet, jag är är som Nina skriver på kortet en kriga kvinna!!! Så nu attans har jag fått ny energi av mina vänner och en smärtläkare!! Tack Nina och garpen för dom otroligt fina blommorna och nallen och Ylva för att du är en som förstår en. Så skönt att veta att man inte är någon hypokondrikern som man började undra.

Kram till alla mina vänner

 

Sofie o Lisa

12 november 2013 18:37

Jag känner få människor så starka som dig, vännen! Styrkekramar <3

 

Caroline

13 november 2013 07:11

Blir såååååå ledsen när jag läser det du skriver :( För det är inte riktigt klokt att man ska behöva vara frisk för att vara sjuk!!!!!!
Men skönt för dig att du fick träffa en sund människa som tog din smärta på allvar. I såna här lägen önskar man att de som jobbar har full förståelse för smärta. Kram kram kram kram kram och lite fler kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte idag på vad som gör mig glad, finns det bättre start på morgonen när man vaknar brevid den man älskar, man kommer upp på morgonen, ta en härlig latte på cafet i blackebergs centrum eller an av deras underbara smoothie, kan starkt rekommendera ...

Tänkte idag på vad som gör mig glad, finns det bättre start på morgonen när man vaknar brevid den man älskar, man kommer upp på morgonen, ta en härlig latte på cafet i blackebergs centrum eller an av deras underbara smoothie, kan starkt rekommendera ...

Nu är det dax att bli av med min ryggsmärta, domningar. Efter alla mina operationer, runt ett 50 tal, har det satt spår i kroppen, säkert krocken med Volvon också. Men ett bra spår är att min mage, rumpa mår kanon och att min stomi är min vän. Nu har...

Jag kan bara säga, min stomi är verkligen min vän, sedan jag fick min stomi har mitt liv blivit lättare! Kunna göra det man vill utan att leta efter toaletter. Kunna äta det jag vill utan att oro mig om när det är dax för toa besök igen. Skönt att sl...

När man har sådana där dåliga dagar, man tycker allt man gör och är suger. Man vill bara lägga av med allt man gör. Allt går bara emot en. Då inser man extra mycket hur mycket sina underbara vänner, familj och partner betyder för en. Jag är så lyckli...