Nu har tröttheten kommit ikapp :( det var första gången i söndags, jag och Mange åkte till Bromma blocks för att köpa några kablar. Innan så tog vi en frukost i brommaplan, super mysigt. När vi kom in på Bromma blocks så började jag känna hur trött jag var, ben armar ville inte vara med, kände mig som en spagetti, sedan kände jag som om jag var i en bubbla, jag ville bara hem och sova, vinåret hem och så slängde jag mig i soffan helt utslagen.

Fy vilken äkliga känsla. Kändes som man inte hade koll på sig själv. Tröttheten fortsatte på måndagen. Sov nog till 12 på dagen, sedan var det dax att trimma Sigge, och Gud vad jag inte blev nöjd, hade inte någon konsetration alls. Sedan borde jag åkt hem men dumma jag lyssnar inte på min kropp som jag borde.

Nä duktiga eller dumma jag ville så gärna åka med Mange, våra vänner in på en libanesisk resturang. Super god mat, kände mig piggare på kvällen men idag kom smällen igen, sitter hos frissan med mörka ringar runt ögonen, svårt att hålla mig vaken men måste bli fin i håret, är så äckligt efter sjukhus vistelsen.

Visst är man knäpp som inte lyssnar när man känner sig trött men det finns alltid en extra energi källa.

Men fick ialla fall svar av min läkare att ibland kommer tröttheten i efterhand, när man är på sjukhuset blir man istoppad så mycket mediciner för att komma upp och massa kortison så man går en falsk energi.

Borde beta om det efter alla operationer, fast man glömmer alltid de tråkiga, iallafall jag. Jag konserterar migbpå de goda här i livet! Sedan har jag bestämt mig för att min somna sjukdom inte ska få leva mitt liv, den ska få leva i mitt liv, anpassa sig till det jag gillar!

Men de värsta är att man ser så pigg ut, fast de är falsk, bara för att sjukdomen sitter på insidan.
De har gått cirka 3 veckor sedan operationen och stygnen sitter fortfarande kvar, dom kommer att sitta till den 16:e. Stygnen ska sitta längre i ändan än på andra ställen.

I helgen var man ganska deppig, verkligheten börjar komma ikapp, man börjar inse att man bara har tunntarmen kvar i kroppen, men man måste väl nå botten för att orka resa sig upp också?

Nu hoppas vi på lite ny enegi när håret är klart:)

Måste bara tacka alla vänner för ett stöd, det värmer och ger mig energi för att ta mig igenom detta, tårarna kommer när jag tänker på hur fina ni är, de är glädje tårar, skulle inte klara av allt utan er <3 min kärlek till er <3

Fick denna fina tavla, handgjord av en vän, vilken kick det gav, den är handgjord med hur många nyanser och stygn som helst, blev såååå himla glad Erika!!! Tack så himla mycket vännen!!!!