Nu är det bara två veckor kvar tills min ögonsten kommer hem igen, 2 1/2 år i Singapore har han varit. Måste medge att de känns lite overkligt, men ska bli så himla mysigt att bli två igen.
Vi letar boende för fullt, Ekerö, bromma, Solna Sundbyberg, ja vi får se var vi landar:) känns som de kvittar bara jag få han han nära mig igen <3
Låter kanske lite konstigt, men på ett sätt har de varit bra att vara ensam under den jobbiga perioden, de har liksom inte tärt på förhållandet, min familj har fått stått ut med mer, jag är en som inte vill besvära andra med min sjukdom, kanske en dum egenskap.
Brukar alltid tänka när man mår lite dåligt eller har haft en period med många operationer, att det finns människor som har de svårare.de är bara bita i det sura äpplet och gå vidare.

Man märker nu på mig att det är dax för järn och en b-12 spruta, är så himla trött, kroppen orkar inte men huvudet orkar inte, + när man får b-12 brist så får jag domkingar här och där.
Min mor brukar märka när det är dax, humöret pendlar tydligen väldigt mycket då.

Ligger i sängen med min första uppfödda dvärgschnauzer, Adde :) han ska vara på besök hela veckan, vanligtvis bor han hos min farbror, så himla skoj att ha honom här några dar, han är en riktig glädjespridare!
Nä om man skulle ta och krypa ner och få några timmars sömn, har haft svårt att sov dom sista veckora, men de vänder nog snart igen:) sov gott alla vina människor <3